thoughtsoflinda

Ångesten sköljer över mig igen. Den brukar komma tillbaka kvällstid. Jag vill bara skrika rakt ut, gråta floder och springa så fort jag kan låångt lååångt bort. Känns ungefär som om någon ond djävul sitter mellan brösten på mig och viskar till mig att jag kommer att misslyckas.. Jag kommer att falla. Jag VÄGRAR att ge upp, men ibland är det svårt att kämpa för det man vill. Ibland finns varken motivation, koncentration eller orken att satsa. Ibland orkar man bara med att finnas till, att vara..

Nu ska jag ta en stor kopp Te och sedan göra ett plugg-ryck till. Önska mig lycka till..

Förutom skolan så grubblar jag på andra saker också... En del som rör andra personer än mig själv.. Men ingen större idé att fundera på dessa saker just nu. Förr eller senare får man de svar man söker.. Men begäret efter att ha de snart är stort..

Hugs N' Kisses